We’ve updated our Terms of Use to reflect our new entity name and address. You can review the changes here.
We’ve updated our Terms of Use. You can review the changes here.

V​ä​rkligheten

by Katastropha

/
1.
2.
I sorgens takt, i nödetider En vilsen, hopplös, stackars själ Bemödar sig eftersom den lider En oförståelig tyngd, så hel Så varför vill du bära den? Jag bär den ju åt dig, min vän! Får jag då känna mig fri? Ja, dock enbart fri! Då sorgen når den sista biten Långt före dödens grepp Har dragit allt rakt ner i skiten Och hoppet tagit, klämt och släppt Så varför vill du tappa det? Jag vill ju bara slippa det! Måste du då vara en träl? Ja, dock enbart en träl! Ett andetag och en frusen blick Två sekunder, stunden gick Allting har passerat Hela livet har jag levat Men varför är du rädd för att dö? För det är ett definitivt adjö! Kan du då leva fritt? Ja, dock enbart fritt! En katastrof som invaderar bortom alla sunda tankar En värklighet som inflammerar medan den din livslust tankar Så varför låter du den leva? Jag vågar ej låta den dö! Måste du då vara en slav? Ja, dock enbart din slav! Bekämpa tankarna, egomanin De ilskna rösterna svär i symmetri En misslyckad men vattentät tragedi Var det ej tillräckligt med eutanasi? Förgät nu hennes barmhärtighet Förlåt hennes sköra gudomlighet Förstör hennes anförtrodda humanitet Förgör henne, misshandla henne Mata henne med kärlekslöshet Besegra hatet och hon dör Förstärk pratet och hon förför Ur vindstilla vyer en kaosdröm Som välkomnar ett liv utan beröm Sakta, men ej stilla Akta, men inget illa Henne kan du dock glömma Vem är du att stå och döma? Må orättvisan brinna Må du ditt syfte finna Må du hitta din inre glöd Må du återuppväcka den som en gång var död Lögner, socialt förfall En farlig ondska blev ditt kall Hennes kinder tiger Ondskan växes diger En parodi på komedi En tragedi; idioti Måste hon då vara din? Ja, och enbart min! Men säg mig, mitt barn Vad finns då kvar I sorgens hus, där allting rasat? En tårfylld brunn En skitfylld mun Eller ett svar på allt du fasat för? Låt hennes svarta tal eka i dalens djup En rundgång av svåra val dyker långt ner i stup Låt hennes fagra ton hitta tron nere i djupet Försvaga hennes klor, och riv samt glöm hennes vision Slaven följer ägarens händer Kläder döljer blodiga ränder Fingret pekar mot ditt håll Ångern tvekar i sin stumma roll Allt det som vissnat leva skall Naturlig bortgång, varm som kall En färglös nyans av skrik och iver Borttappad i dödens vilda dans Hon, ett offer Du, ett plåster Sida vid sida Älska att lida Allt det som ruttnat skall återfå Sin forna form, nu ska den bestå En horisont, rykande bränd En vilsen, sorgsen stackars själ, spegelvänd Slaven ritar, hon betraktar Knogen nitar, men i sakta takt Fingret pekar, det är ditt Ingen nekar, universum och du är kvitt Låt hennes svarta tal tystna för alla tider En överväldigande sal för de som henne bestrider Sänk ner henne till helvetets nivå, ridå, den betryggande döden Låt minnen och historia förgå, sudda ut ödet När ljuset stryps och mörkret dränks När tid står stilla, kallt och befängt Och synden lockar med sin vassa rot Rummet fylls av din egengrävda grop Värklighet, en enighet i evighet Oförsonlig diskret girighet Hemlighet, en bräcklig smet i enslighet Underlåtenhet i avskildhet Förgät hennes barmhärtighet Förlåt hennes gudomlighet Förstör hennes humanitet Och förför hennes kärlekslöshet
3.
Beast 08:08
Sing the words of enslavement Bow to me The gloomy rhyme approaches Praise my ways And call me by my dream name "I am pain" Aside from terror, a memory Of a dust- and sand-filled mouth in tragedy A curious smile within her eyes Faded transparent with tinted lies Lies after lies Her body chosen, her mind reset Her voice exploited, her words a threat The choked moment a sight of fear Nothing can interfere "I am no one Many we are The phosphorous The morning star I am pain" Against the powers of inferno Her brittle ego burns eternal The flirting beast of innocence Chewing away on its sinfulness Sin upon sin Her breath, a gateway to insanity Her hateful nature of humanity No paradise reserved or planned An unavoidable death of man "We are no one Many I am The uncurable fever The sin of man I am pain" In a time where a start made its way Into a newfound blossoming heart I see you coming through You pursue destinies taken, pure and true Silently, sickly, violently, thickly Somberly, sourly, her shadowy presence defeats my core I can feel her I can see her without the aid of eyes I succumb - Grant us lies The end is nearing me The end where I cease to be eternally bound to you And I swear, this was the end The end of vanity The end of humanity Sing the words of enslavement Praise her fame Corrupt, reduced and frightened Survive her game And call her by her dream name She is pain The clawing and the gnawing split her in two A blackened roar in silence to derail the rule An overcumbering wave of dissent, accursed And thus, alas, with her final gasp she reached her broken words "I am pain"
4.
Arkitekt III 07:07
Som en jakt i mörker Av blod och heder En livsfarlig dans Odjuret ryter Knäcker och bryter Som tusen klor i din krans Leta rätt på ödet innan det hittar dig Se mig rätt i ögat och säg att du kan säga nej Låtsas trotsa Tvinga fram leendet på din läpp En vals runtom din hals Din fiende; ditt enda seglande skepp Trotsa ditt begär Du syndar medan din hjärna svär Olag i din sfär Det är hon som styr och ställer här! Mitt i svett och sveda klorna spännes åt Ångest och reda sitter nu i samma båt Låtsas trotsa Ge dig själv en övertygande roll Kollaps i hast Lek fritt men håll dig till protokoll Låt gå, seså, arkitekten höjer din nivå Skifta till moll, sattyg och groll Än vet hon nog precis vem som håller koll Som ett läte från ett förtvivlat säte Hammare på förkrossad kropp Hennes tankar stinker Hon tvingar och slinker In i ditt våld - Du är såld En lockande värklighet Försummar ett liv så rent Väntan i tystnad, den blir större för var sekund Fast i ett nystan, fängslad i en evig stund Månader blir till år, och åren till spillo går Borttappad i ett snår För inget läker ett ständigt blödande sår En lockande värklighet Försummar ett liv så rent
5.
Tabula Rasa 02:22
6.
En diger enträgen frälsning gives bort Infamt, denna skickelse En skymf mot den sannskyldiga tron Atavism i konträritet Aftonen till ära styrkan växer Utsiktslös framtid för jordens organismer Vagant i ljuset men bosatt i natt En dimma av svarthet hinner dig ifatt Här finnes den strypta lusten Lågan som slocknat, mördat lyster Än kan man höra vår klagan Då frånvaron gör sig stor, djup och vid Här ligger lögner, ondska och förfall Vid solnedgång jag avger mitt hedersord Undrande varför jag har valt den som mitt kall Flamman gör sig stark i mina hedersmord Aftonen till ära styrkan växer Utsiktslös framtid för jordens organismer Vagant i ljuset men bosatt i natt En dimma av svarthet hinner ifatt Ingenting ger sig av Tvärtom blir allting kvar Suddar ut värkligheten Blir en del av märkligheten Ett prefix till livet Döden blir övergiven och glöms Tills den gör sig påmind igen Här ligger lögner, ondska och förfall Vid solnedgång jag stadgar mina sinnen Undrande varför jag har valt den som mitt kall Flamman gör sig stark i mina mörkerminnen
7.
Black Heart 11:11
By birth unbroken but sorrowborne This autumn reeks of altered lore Flirting with all ignorance And at fault lies nothingness Oh, had he known or at least detected the broken home where nothing was respected Punished by rewards The sword of his fate is drawn & torn Marked by the priest, clothed in bones Followed eternally by wicked groans & moans These fellow beasts lost to illusion And still they preach in retribution Oh, had they wept, not by depression but to increase the debt in human blessings But there were dreams, or so they promised Meaningless treats for a humanised goddess He basks in wombs both large and sore For it equals deafening the sound of the core But there came a time for a shift in nature His scream would never cease without a creator The color of your poison caught his eye like blood to parasites Oh, had he known or even cared or had the wit to be scared Another age, the present despair An indoctrinated mind is one beyond repair Without you inside of his tired head What tears would follow? What would he love instead? What do you seek in this wanderer in place of these arms? What can I provide? What may I bring? What will you suffer? What will you see? My black heart pounding for you or all my faults correcting themselves to be true? A blinding grief among these poisonous thoughts An old belief surrounding his draught of hope A million ways to counter So why must you play the hunter? A black heart falls in love with obscurity One night apart could result in impurity and insecurity Further down the throes Fearing for life and death at once Punished by rewards Progress lost and restored Oh, had they seen or even noticed Or had they leaned towards psychosis Together forever Forever together Wherever you'll go, he will follow, both blind and free What will you suffer? What will you see? My soul of sulphur or the rotten key? My black heart burning for you or all my thoughts finally coming through? A black heart for a blackened soul amongst scars from a former home in obscurity and insecurity
8.
Exeunt Omnes 10:10
Mother of rapture, shielded from fate Amongst the smiles which merely stared her way They scorched her with fire and fury for days An eternity to ponder idiocy through the eyes of cruelty Punishment by all Mother Invictus, throneless and damned The fallen goddess grants her last command Challenge the hatred, an attentionless wrath Concentrated and infuriated Barely held her feet on this bitterest of paths With ashes in her lungs, and moonlit dried out tears She makes a final lunge towards the ones who kept her caged She feared no vengeance, no worse fate undone And foolishly advanced, for the worst was yet to come Sing the words she can't learn Confuse and turn her burning defiance Weaving the turn for the churn Hush and discern, kill her with silence A cracked white flame took the skies World anew, risking her power When all seemed lost, strength was gathered What of the innocent countless she shattered? Defeat the loathing, all reduced Decrease the silence and she will seduce Maintaining chaos by her dream name Forging peace and cutting off the chains A dormant crowd witnessing the entombment With soundless cheers they bid her farewell This is the day she falls This is the day she walks no more In battle, they find her black heart in her open hand After the dust had settled And night was lit up with her coagulated blood A single lonely rebel Betrayed her, stood up to her love The nameless, where may they be? So shameless even in defeat In time, she shall return to them The battle was lost, but the war remains Her dreams pulled to another realm And with a swift hand removes humanity There is no life, there is no womb There is no way to escape your doom There is no value in a world without life She shall corrupt many more than us She shall confirm all the lifeless dust And on the last day, she shall destroy herself!

about

Written and recorded during the year of 2021 at Shred-Öle & Puke-Ala studios in Parainen, Finland.

Music, lyrics, performance and artwork by Martin Gestranius
Clean vocals on "Black Heart" by Lotta Palander

credits

released September 3, 2021

license

all rights reserved

tags

about

Katastropha Pargas, Finland

We will present our inner life for the world to hear. We will be the voice for the fragile. We want to show our vulnerability for those who feel this perpetual all-encompassing anxiety but have not found the proper channel to process it. We try to embrace it.
We try to identify and move past it instead of denying it, and we want to help people who struggle throughout the ride.
... more

contact / help

Contact Katastropha

Streaming and
Download help

Report this album or account

If you like Katastropha, you may also like: