Get all 6 Katastropha releases available on Bandcamp and save 25%.
Includes unlimited streaming via the free Bandcamp app, plus high-quality downloads of In Serenity Requested & By Cruelty Demanded, Älämä (Single), Värkligheten, Black Heart (Single), The Everywhere Nothingness, and Vredesvind (Demo).
1. |
Coup de Grâce
02:02
|
|
||
2. |
Värkligheten
13:49
|
|
||
I sorgens takt, i nödetider
En vilsen, hopplös, stackars själ
Bemödar sig eftersom den lider
En oförståelig tyngd, så hel
Så varför vill du bära den?
Jag bär den ju åt dig, min vän!
Får jag då känna mig fri?
Ja, dock enbart fri!
Då sorgen når den sista biten
Långt före dödens grepp
Har dragit allt rakt ner i skiten
Och hoppet tagit, klämt och släppt
Så varför vill du tappa det?
Jag vill ju bara slippa det!
Måste du då vara en träl?
Ja, dock enbart en träl!
Ett andetag och en frusen blick
Två sekunder, stunden gick
Allting har passerat
Hela livet har jag levat
Men varför är du rädd för att dö?
För det är ett definitivt adjö!
Kan du då leva fritt?
Ja, dock enbart fritt!
En katastrof som invaderar
bortom alla sunda tankar
En värklighet som inflammerar
medan den din livslust tankar
Så varför låter du den leva?
Jag vågar ej låta den dö!
Måste du då vara en slav?
Ja, dock enbart din slav!
Bekämpa tankarna, egomanin
De ilskna rösterna svär i symmetri
En misslyckad men vattentät tragedi
Var det ej tillräckligt med eutanasi?
Förgät nu hennes barmhärtighet
Förlåt hennes sköra gudomlighet
Förstör hennes anförtrodda humanitet
Förgör henne, misshandla henne
Mata henne med kärlekslöshet
Besegra hatet och hon dör
Förstärk pratet och hon förför
Ur vindstilla vyer en kaosdröm
Som välkomnar ett liv utan beröm
Sakta, men ej stilla
Akta, men inget illa
Henne kan du dock glömma
Vem är du att stå och döma?
Må orättvisan brinna
Må du ditt syfte finna
Må du hitta din inre glöd
Må du återuppväcka den som en gång var död
Lögner, socialt förfall
En farlig ondska blev ditt kall
Hennes kinder tiger
Ondskan växes diger
En parodi på komedi
En tragedi; idioti
Måste hon då vara din?
Ja, och enbart min!
Men säg mig, mitt barn
Vad finns då kvar
I sorgens hus, där allting rasat?
En tårfylld brunn
En skitfylld mun
Eller ett svar på allt du fasat för?
Låt hennes svarta tal eka i dalens djup
En rundgång av svåra val dyker långt ner i stup
Låt hennes fagra ton hitta tron nere i djupet
Försvaga hennes klor, och riv samt glöm hennes vision
Slaven följer ägarens händer
Kläder döljer blodiga ränder
Fingret pekar mot ditt håll
Ångern tvekar i sin stumma roll
Allt det som vissnat leva skall
Naturlig bortgång, varm som kall
En färglös nyans av skrik och iver
Borttappad i dödens vilda dans
Hon, ett offer
Du, ett plåster
Sida vid sida
Älska att lida
Allt det som ruttnat skall återfå
Sin forna form, nu ska den bestå
En horisont, rykande bränd
En vilsen, sorgsen stackars själ, spegelvänd
Slaven ritar, hon betraktar
Knogen nitar, men i sakta takt
Fingret pekar, det är ditt
Ingen nekar, universum och du är kvitt
Låt hennes svarta tal tystna för alla tider
En överväldigande sal för de som henne bestrider
Sänk ner henne till helvetets nivå, ridå, den betryggande döden
Låt minnen och historia förgå, sudda ut ödet
När ljuset stryps och mörkret dränks
När tid står stilla, kallt och befängt
Och synden lockar med sin vassa rot
Rummet fylls av din egengrävda grop
Värklighet, en enighet i evighet
Oförsonlig diskret girighet
Hemlighet, en bräcklig smet i enslighet
Underlåtenhet i avskildhet
Förgät hennes barmhärtighet
Förlåt hennes gudomlighet
Förstör hennes humanitet
Och förför hennes kärlekslöshet
|
||||
3. |
Beast
08:08
|
|
||
Sing the words of enslavement
Bow to me
The gloomy rhyme approaches
Praise my ways
And call me by my dream name
"I am pain"
Aside from terror, a memory
Of a dust- and sand-filled mouth in tragedy
A curious smile within her eyes
Faded transparent with tinted lies
Lies after lies
Her body chosen, her mind reset
Her voice exploited, her words a threat
The choked moment a sight of fear
Nothing can interfere
"I am no one
Many we are
The phosphorous
The morning star
I am pain"
Against the powers of inferno
Her brittle ego burns eternal
The flirting beast of innocence
Chewing away on its sinfulness
Sin upon sin
Her breath, a gateway to insanity
Her hateful nature of humanity
No paradise reserved or planned
An unavoidable death of man
"We are no one
Many I am
The uncurable fever
The sin of man
I am pain"
In a time where a start made its way
Into a newfound blossoming heart
I see you coming through
You pursue destinies taken, pure and true
Silently, sickly, violently, thickly
Somberly, sourly, her shadowy presence defeats my core
I can feel her
I can see her without the aid of eyes
I succumb - Grant us lies
The end is nearing me
The end where I cease to be eternally bound to you
And I swear, this was the end
The end of vanity
The end of humanity
Sing the words of enslavement
Praise her fame
Corrupt, reduced and frightened
Survive her game
And call her by her dream name
She is pain
The clawing and the gnawing split her in two
A blackened roar in silence to derail the rule
An overcumbering wave of dissent, accursed
And thus, alas, with her final gasp she reached her broken words
"I am pain"
|
||||
4. |
Arkitekt III
07:07
|
|
||
Som en jakt i mörker
Av blod och heder
En livsfarlig dans
Odjuret ryter
Knäcker och bryter
Som tusen klor i din krans
Leta rätt på ödet innan det hittar dig
Se mig rätt i ögat och säg att du kan säga nej
Låtsas trotsa
Tvinga fram leendet på din läpp
En vals runtom din hals
Din fiende; ditt enda seglande skepp
Trotsa ditt begär
Du syndar medan din hjärna svär
Olag i din sfär
Det är hon som styr och ställer här!
Mitt i svett och sveda klorna spännes åt
Ångest och reda sitter nu i samma båt
Låtsas trotsa
Ge dig själv en övertygande roll
Kollaps i hast
Lek fritt men håll dig till protokoll
Låt gå, seså, arkitekten höjer din nivå
Skifta till moll, sattyg och groll
Än vet hon nog precis vem som håller koll
Som ett läte från ett förtvivlat säte
Hammare på förkrossad kropp
Hennes tankar stinker
Hon tvingar och slinker
In i ditt våld - Du är såld
En lockande värklighet
Försummar ett liv så rent
Väntan i tystnad, den blir större för var sekund
Fast i ett nystan, fängslad i en evig stund
Månader blir till år, och åren till spillo går
Borttappad i ett snår
För inget läker ett ständigt blödande sår
En lockande värklighet
Försummar ett liv så rent
|
||||
5. |
Tabula Rasa
02:22
|
|
||
6. |
Dyster, Luguber
07:07
|
|
||
En diger enträgen frälsning gives bort
Infamt, denna skickelse
En skymf mot den sannskyldiga tron
Atavism i konträritet
Aftonen till ära styrkan växer
Utsiktslös framtid för jordens organismer
Vagant i ljuset men bosatt i natt
En dimma av svarthet hinner dig ifatt
Här finnes den strypta lusten
Lågan som slocknat, mördat lyster
Än kan man höra vår klagan
Då frånvaron gör sig stor, djup och vid
Här ligger lögner, ondska och förfall
Vid solnedgång jag avger mitt hedersord
Undrande varför jag har valt den som mitt kall
Flamman gör sig stark i mina hedersmord
Aftonen till ära styrkan växer
Utsiktslös framtid för jordens organismer
Vagant i ljuset men bosatt i natt
En dimma av svarthet hinner ifatt
Ingenting ger sig av
Tvärtom blir allting kvar
Suddar ut värkligheten
Blir en del av märkligheten
Ett prefix till livet
Döden blir övergiven och glöms
Tills den gör sig påmind igen
Här ligger lögner, ondska och förfall
Vid solnedgång jag stadgar mina sinnen
Undrande varför jag har valt den som mitt kall
Flamman gör sig stark i mina mörkerminnen
|
||||
7. |
Black Heart
11:11
|
|
||
By birth unbroken but sorrowborne
This autumn reeks of altered lore
Flirting with all ignorance
And at fault lies nothingness
Oh, had he known or at least detected
the broken home where nothing was respected
Punished by rewards
The sword of his fate is drawn & torn
Marked by the priest, clothed in bones
Followed eternally by wicked groans & moans
These fellow beasts lost to illusion
And still they preach in retribution
Oh, had they wept, not by depression
but to increase the debt in human blessings
But there were dreams, or so they promised
Meaningless treats for a humanised goddess
He basks in wombs both large and sore
For it equals deafening the sound of the core
But there came a time for a shift in nature
His scream would never cease without a creator
The color of your poison
caught his eye like blood to parasites
Oh, had he known or even cared
or had the wit to be scared
Another age, the present despair
An indoctrinated mind is one beyond repair
Without you inside of his tired head
What tears would follow?
What would he love instead?
What do you seek in this wanderer
in place of these arms?
What can I provide? What may I bring?
What will you suffer? What will you see?
My black heart pounding for you
or all my faults correcting themselves to be true?
A blinding grief among these poisonous thoughts
An old belief surrounding his draught of hope
A million ways to counter
So why must you play the hunter?
A black heart falls in love with obscurity
One night apart could result in impurity
and insecurity
Further down the throes
Fearing for life and death at once
Punished by rewards
Progress lost and restored
Oh, had they seen or even noticed
Or had they leaned towards psychosis
Together forever
Forever together
Wherever you'll go, he will follow, both blind and free
What will you suffer? What will you see?
My soul of sulphur or the rotten key?
My black heart burning for you
or all my thoughts finally coming through?
A black heart for a blackened soul
amongst scars from a former home in obscurity and insecurity
|
||||
8. |
Exeunt Omnes
10:10
|
|
||
Mother of rapture, shielded from fate
Amongst the smiles which merely stared her way
They scorched her with fire and fury for days
An eternity to ponder idiocy through the eyes of cruelty
Punishment by all
Mother Invictus, throneless and damned
The fallen goddess grants her last command
Challenge the hatred, an attentionless wrath
Concentrated and infuriated
Barely held her feet on this bitterest of paths
With ashes in her lungs, and moonlit dried out tears
She makes a final lunge towards the ones who kept her caged
She feared no vengeance, no worse fate undone
And foolishly advanced, for the worst was yet to come
Sing the words she can't learn
Confuse and turn her burning defiance
Weaving the turn for the churn
Hush and discern, kill her with silence
A cracked white flame took the skies
World anew, risking her power
When all seemed lost, strength was gathered
What of the innocent countless she shattered?
Defeat the loathing, all reduced
Decrease the silence and she will seduce
Maintaining chaos by her dream name
Forging peace and cutting off the chains
A dormant crowd witnessing the entombment
With soundless cheers they bid her farewell
This is the day she falls
This is the day she walks no more
In battle, they find her black heart in her open hand
After the dust had settled
And night was lit up with her coagulated blood
A single lonely rebel
Betrayed her, stood up to her love
The nameless, where may they be?
So shameless even in defeat
In time, she shall return to them
The battle was lost, but the war remains
Her dreams pulled to another realm
And with a swift hand removes humanity
There is no life, there is no womb
There is no way to escape your doom
There is no value in a world without life
She shall corrupt many more than us
She shall confirm all the lifeless dust
And on the last day, she shall destroy herself!
|
Katastropha Pargas, Finland
We will present our inner life for the world to hear. We will be the voice for the fragile. We want to show our
vulnerability for those who feel this perpetual all-encompassing anxiety but have not found the proper channel to process it. We try to embrace it.
We try to identify and move past it instead of denying it, and we want to help people who struggle throughout the ride.
... more
Streaming and Download help
If you like Katastropha, you may also like:
Bandcamp Daily your guide to the world of Bandcamp